Efter ingreppet

Natten efter ingreppet gick hyfsat. Det gjorde ont men när jag väl hittat ett läge så gick det bra. Jag vaknade flera gånger per natt av att jag försökte lägga mig på sidan men det var stört omöjligt. Smärtan och obehaget fick mig att vända tillbaka på rygg. Första kvällen när jag gick och lade mig låg jag där på rygg med disksvampen på magen och undrade vad fasiken jag gjort! Jag hade en konstig grej i magen och jag kunde inte ta ut den... Ja, inte själv i alla fall. Den känslan försvann mer och mer ju fler dagar som passerade..

Dagen efter var jag själv hemma med vår 5 åriga dotter som givetvis var mycket omtänksam och hjälpte sin mamma på alla sätt hon kunde. Men laga mat och lite diverse vardagsplock var jag ju tvungen att göra.. Det tog tid och det gjorde fruktansvärt ont. Men mat blev det :) 

När jag skulle gå och stå fick jag luta mig framåt... Lite som en böjd banan. Det gick inte att sträcka ut kroppen. Den kändes helt manglad. Var så tacksam när maken kom hem från jobbet och tog över ❤️

Dagen gick dock och jag klarade mig fint på fastan. Ja.. Jag hade nog inte kunnat äta nån riktig mat än. Fastan gällde i ytterligare en vecka innan det var dags för mosad/mixad mat och spoltime.

Nu gällde det att bli kompis med den nye lille krabbaten på magen.. Lite svårt med tanke på att den hängde ut rejält på magen med en disksvamp runt. Men tre dagar efter ingreppet åkte disksvampen bort. Då hade vi ett stort kalas för vår dotter och Ingen som var där visste något ( utom min svägerska som var till stor hjälp). Mina peg:polare (syrran, brorsan och svägerskan) var allt för ömma och slitna för att delta, vilket jag förstår helt och fullt!!

Hade bara berättat för ett fåtal, ville inte göra det innan allt var klart och läkt. Var väl inte säker på hur det skulle tas emot heller kan jag erkänna, fast jag står helt fast i mitt beslut och skulle gladligen göra om det igen! Men jag var inte helt säker förrän jag såg att det fungerade, såg att vågen började peka neråt. Och det gjorde den :) 

Gick så småningom över till mixad/mosad mat och gissa om det var gott?! Bara att få äta potatismos! 

Efter två veckor var det inplanerat ett besök hos ssk B för att korta av slangen till skinnporten på magen (pegen) och den första spolningen! Kan säga att jag var lite smått nervös, hur skulle det kännas? Är det obehagligt? Känner man nåt alls? 

Kan tala om att det gick kanonbra :) man kände att magen blev full, man blev mätt helt enkelt. Jag var så försiktig och trevande i början men nu trycker man in så fort man orkar trycka på vattenpåsen. Jag som har lite bråttom jämt borde ta det lite lugnare, då det händer små olyckor ibland när man stressar. Den första veckan klarade jag av allt som man ska försöka undvika, Stopp i slangen och glömd spärr! Stoppet kommer till då man tuggar för lite och sväljer för stora bitar. För nycklen till att detta ska gå bra är att man tuggar maten till vätska innan man sväljer. Det är en bra strategi för mig som är ganska glupsk och slänger i mig maten för att jag har bråttom. Jag behöver lära mig att ta det lungt :) 

Jag kommer att bjuda på mina misstag här inom kort :) 

//fia

Bilden är tagen 10 minuter efter insättningen

Bild från dag 3, svullen och ganska öm fortfarande