Inte så smart...

Igår kände jag mig lite piggare mot veckan som gått så jag ringde syrran och vi for iväg till skogen för att leta lita lite svamp, ja leta behövde vi ju inte men som inbitna svampplockare försvann mer än tre timmar i skogen. Den sista timmen fick jag svår yrsel när jag satt på huk för att sen resa mig igen, fick ta en paus med plockandet då det svartnade för ögonen och hörslen blev dämpad. Men vi åkte hem mer än nöjda med tre korgar fulla.

Väl hemma kände jag mer tröttare och tröttare och jag fick ont i halsen framåt kvällen. 

Imorse vaknade jag helt igenkorkad i näsa, öron och luftrör, så bara att konstatera att det inte var något smart drag att gå till skogs igår ;)

Med detta tillstånd idag har jag kommit på att det inte är helt lätt att aspirera, för jag kan helt enkelt inte tugga. Då kvävs jag ju!!! Och det är liksom inte så lätt att tugga med öppen mun och inte så fräscht heller för bordsgrannen :) 

Denna förkylning börjar gå mig rejält på nerverna nu. Så segdragen! 

Jag vill bli frisk nu! 

Vilket partytrick!!!

Ikväll när jag std och spolade fick jag en snilleblixt! Det gick fruktansvärt fort när tanken bara poppade upp i huvudet.. Vad händer om jag öppnar stoppet på slangen och dricker ett glas vatten? 

Det där var för intressant för att låta bli! Och jo.. Det rinner ut! Stod och skrattade högt för mig själv och svepte ett glas till haha man känner när vattnet åker ner genom halsen och ner i magen och sen porlar det ut så fin i toalettstolen! Testade med tre glas, helfestligt! Vilket partytrick!!! 

Spolade inte in något vatten från påsen utan spolade ut det sista med tre glas vatten.. Kanske ett bra tips om man inte har tillgång till vatten och handfat vid spolning, ta med nån vattenflaska :)

Större kar?

När köpte vi större badkar? Det måste jag missat helt! För ikväll när jag gjort kvällsbestyren och nattning, kröp jag ner i ett varmt bad men det kändes så annolunda. Karet är större nu! Förmodligen beror det på dom 20 kg som är borta... För jag tvivlar starkt på att maken bytt ut det ;) 

Det (och ett mycket givande möte) fick mina tankar på misslyckande att skingras idag. Blev så grymt besviken när jag ställde mig på vågen idag. Hela -1 hg! -1 hg?? Jag har ju spolat varje måltid! Inte småätit... Men som brosan och svägerskan sa så har jag ju stressat mer och varit sjuk denna veckan så visst.. Jag ska vara nöjd. Jag är nöjd. Har funderat mycket över varför jag är så hård mot mig själv och jag tror det är rädsla. Jag är rädd att misslyckas, rädd att det ska ta stopp som det gjort så många gånger innan, rädd att inte kunna fullfölja mitt mål. Men det ska banne mig gå! Jag är ju så nära nu. 

Har haft möte ieftermiddag med aspire-användare, några användare sen två år och några som tillhör samma grupp som jag, dom nya. 

Det var så roligt att få träffa alla och utbyta lite erfarenheter med varandra! Och det var nyttigt! Vi fick även en glimt av vår KBT psykolog som ska leda vår KBT terapi efter jul och nyår. Ser fram emot när det ska dra igång :) spännande! 

Vi fick tillfälle att ge synpunkter på allt vi går igenom, ifall det kan förbättras och hur vi upplevde det. Det är ju det vi är till för, vi testpiloter. Vi har ju turen att vara i grupp nummer två, dom i grupp nummer ett hade ju ingen att fråga. Vi kan ju alltid luta oss mot dom "gamla" aspiranterna och det ska dom ha ett stort tack för!!!! TACK!! :)

/fia

Måste hitta tillbaka..

Har varit på turne idag. Tog en tripp till ikea med dottern och svärmor och det funkade utmärkt att aspirera även där. Det gäller bara att leta upp en toalett med handfat i, handikappstoaletten är ett säkert kort!! (Brukar välja matställe efter toalett) :)

Det var så skönt att komma iväg lite och slippa alla måsten. Skulle behöva lätta lite i kalendern, känner att jag börjar falla tillbaka i stressen och alla måsten. Innan ingreppet var jag så uppstressad och ville att allt skulle gå så fort som möjligt, till och med maten. Skynda, skynda. Och det är ju inte så bra. Man känner inte vad maten smakar, man hinner äta mer innan man känner att man är mätt. Fastan och ingreppet fick mig att släppa mycket av det för det går ju inte att jäkta när man ska aspirera. För att aspirera måste man tugga maten till mos/vätska och då måste man ta det lungt. Jag tappar fokus lite. Jag får se hur denna veckan gått för imorgon är det vägningsdag. Har ingen bra känsla alls inför det! Intalar mig själv att bara det är 1hg minus så är det bra, godkännt, på rätt håll men känner redan ikväll att jag är besviken på mig själv. Att det inte har gått på rätt håll. Vet sen innan att det kan vara en väldigt missvisande känsla men den finns där ändå. Det är toppar och dalar men det hade jag säker haft ändå ;)

Däremot är jag så glad över att så många tar kontakt för att få information om metoden och hur man kommer med. För den funkar ju alldeles utmärkt! :) tror att fler och fler förstår syftet med det hela precis som jag gjorde tillslut :) jag kan bara tipsa, skicka vidare och jubla över att kunna hjälpa någon som behöver. Har till och med haft några personer med mig vid aspirering! Jag blottar mig helt för dom som går i tankarna eller bara är väldigt nyfikna och intresserade av hur det ser ut :) några tycker det är väldigt häftigt och andra är lite mer skeptiska. Jag delar gärna med mig... Oavsett!! 

Håller tummarna hårt inför imorgon.. Annars får jag jobba på att tillåta mig själv att misslyckas!

//fia

Var är min energi?

Idag är det ingen bra dag. Är fortfarande förkyld med hosta, trötthet och jag har lite svårt att få luft. Jag orkar inte hosta mer nu! Skulle kanske behöva gå till doktorn snart om det inte ger med sig. 

Har ingen aptit idag, är inte hungrig alls och är genomtrött. Lagade middag ikväll men tyckte inte den smakade fast dem övriga i familjen åt med god aptit men jag måste erkänna att jag orkade heller inte sitta och tugga. Har bara spolat en gång för jag har inte ätit något som kan spolas ut. Men det jämnar nog ut sig i slutändan ;) 

Vet inte om det är medicinen som gör mig så trött men jag skulle tro att det är det. Har kanske planerat in lite för mycket grejer i kalendern också nu... Den är tajt! :) 

Jag som lyckats stressa ner ordentligt efter ingreppet (Något som också ska läggas till på positiv-listan). Får försöka hitta tillbaka till det nu men jag älskar ju när det händer saker hela tiden.. Tror aldrig att jag suttit hemma en hel dag (om jag inte varit riktigt sjuk vill säga) ;)

Men.. Imorgon är det tillbaka till jobbet efter en långhelg med kräftskiva med tillbehör som gick alldeles utmärkt att både äta och spola. Och jag upptäckte även denna helgen att min tolerans för alkohol INTE är som förut hahaha. Förr tålde jag lite grann... Nu tål jag inte ens tre snapsar (små) till kräftorna!! Haha billigt och bra!

//fia

Propolis

Måste slå ett slag för aloe vera krämen!! Slarvade några dagar med att smörja samtidigt som min kraftiga hosta frestade mitt hål på magen och jag blev lite sårig i underkanten och det ömmade lite. Men se nu, har smörjt rikligt med kräm tre gånger om dagen och är åter hur fin som helst! Visst har det säkert en betydelse vilket läkekött man har men jag tror ändå att utan min kräm hade det inte varit så fint. Nu ska jag minsann ta mig i kragen och inte slappna av ;) smörja och åter smörja! 

Har för övrigt haft en ok dag. Trött och sliten pga min förkylning, är inte så hungrig heller. Har bara spolat två gånger idag. Men det jämnar väl ut sig ;) 

Ha en trevlig helg alla därute! 

//fia

Torsdag=vägning

Så.. Nu är det gjort. Invägningen denna veckan är klar. Jag smygväger mig nån gång i veckan trots att jag inte vill (är så jäkla skönt och se siffrorna) och det såg ut som några hg ner. MEN.. -1,3kg!! Inte klokt! Köpte faktiskt ett par byxor igår fast jag egentligen skulle vänta men jag måste ju ha något på kroppen som sitter kvar. 

Måste sluta leta stora storlekar nu! Kom på mig själv med att leta efter minst 46/48, provade till och med ett par 46:or som var förstora!!! Kom slutligen ner i ett par 44 slim fit! Oj oj oj.. Vilken känsla! Like a glove!

Allt funkar med aspireringen och tuggandet. I början var det ganska jobbigt att tugga så mycket och man glömde lätt bort. Fick tänka på det hela tiden liksom. Nu går det på rutin. Man tuggar och tuggar utan att tänka på det. Skönt.  

Har däremot fått ett litet sår i underkanten på peg-hålet. Tror det frestar lite med all hosta. Slarvade lite med min aloe vera dessutom och det var nog inte så bra. Har smörjt med min propolis aloe vera från dag ett och har aldrig haft några bekymmer alls med hålet. Som Birgitta sa: du har det finaste hålet jag sett... Haha 

Men nu smörjs det rikligt och tycker nästan det blivit lite bättre. Så denna veckan fortsätter med tugga, spola och smörja! 

//fia

Förkyld...

Är så öm. Öm i magen och runt min lilla peg. Har åkt på en rejäl förkylning och när jag får en förkylning sätter min astma in med kraftig hosta. Inge kul alls. Anstränger mina magmuskler till max nu, borde snart se tendenser till magrutor ;) 

Nä, skämt o sido så hoppas jag det släpper snart eller att musklerna kommer i fas. Får hålla emot peggen varje hostanfall nu, börjar bli lite tröttsamt. Annars funkar allt fint. Jag tuggar och spolar. Jag väntar spänt på nästa invägning som sker på torsdag. Hyser inga förhoppningar om väldigt stora siffror men ett par hg hoppas jag allt på :) 

Bäst att tugga väl! 

//fiia

50 dagarsjubileum :)

Idag har vi jubileum. 50 dagar som "aspiranter" min familj och jag. Och vilken hjälp vi haft av varandra! Det hade varit svårt själv, det hade säkert gått men vilken fördel att dela detta med varandra. Särskillt när vi följts åt i alla steg. Fastan, ingreppet, dom första spolningarna och allt däremellan. Jag är så tacksam att jag har er med på denna resan, love you ❤️

Igår kväll löste sig gåtan med connectorn, en liten gummiskiva hade lossnat och som la sig för hålet när den klickades på. Då var det inte bara jag som slarvade ;) connectorn gled på väldigt lätt igår och jag tänkte: yes, nu funkar det!

Men icke. Då var det helt stopp, fick varken in eller ut något. Rena turen att jag såg den lilla gummibiten. Tog den nya connectorn nu så får den gamla följa med till birgitta nästa gång :) 

Kul när det löser sig!

Det finns ju vissa saker som man bör undvika vid aspirering. Kan tala om att jag har gjort nästan allt man bör undvika. Den första veckan med normal kost lyckades jag få mitt fösta stopp. Lite smått nervös tog jag fram katetern och var inte alls sugen på att föra in den i peg:en. Funderade lite hur detta skulle gå till och kopplade från alla slangar utom connectorn. Så långt var allt ok. Ställde mig framför toaletten och förde in katetern.. Långsamt. Var rädd för att det skulle kännas.. När nästan hela katetern var inne kännde jag att det tog emot. Tryckte lite hårdare och kände att jag förde bort stoppet. Det sipprade lite vatten från katetern och då visste jag att stoppet var borta. Ungefär här borde min hjärna förstått, men det gjorde den inte tyvärr. Jag drar ut katetern och ni som är lite mer kvicktänkta än jag förstår att det inte blir så bra. Hela toaletten, golvet och fötterna! Suck! Bara till att aspirera klart och sen skrubba toaletten och golvet och hoppa in i duschen. Känns som om jag har sveriges renaste badrum. Kan nämna att detta inte var sista gången ;) 

En dag glömde jag sätta fast spärren över slangen.. Vad händer då? Jo, då var det handfatet, väggen och underskåpet till handfatet som fick sig en dusch. Samma visa igen. Skrubba, spola och duscha hahaha. Förhoppningsvis lärde jag mig nåt ;)

Ett enormt bra tips till er som står inför ett liv som "aspirant" är att ta det lungt och stressa inte. Det blir inget bra då. Det har jag lärt mig på mina 50 dagar som "aspirant" 

//fia

Invägning och lite krångel

Invägning idag, det gör vi i gänget varje torsdag. Man är lite nervös över vad vågen ska visa. Man äter ju nästan som vanlig och ändå går ner i vikt! Hjärnan säger att vågen ska stå still men ändå går den neråt. Förra veckan var en liten besvikelse "bara" -0,7kg ner, vilket är jättebra naturligtvis men jag har en ganska hög förväntan på mig själv. 

Denna veckan kändes det bättre, har rört lite mer på mig. Och det gjorde susen minsann! -1,5 kg! Så gott! Har tappat 18,6 kg nu. Det var mycket längesen jag vägde så här lite. Det var nog när jag träffade min man för 15 år sen :) 

Min familj känner en enorm skillnad, jag är mycket gladare och piggare och mitt tålamod är så mycket bättre nu. Jag är så tacksam över att jag har min man som är en enorm stöttepelare och ställer upp till 100%! Han har gett mig den bästa motivationen man kan få... ❤️❤️ Den kommer jag nog skriva om lite längre fram. Man måste ha något att se fram emot och det har jag verkligen fått..

Har ju haft lite problem med min connector som är väldigt trög. Träffade Birgitta igår och vi testade lite och det visade sig att när jag klickar i den kommer den lite på sned. Vet inte vad jag gör för fel. Det gick fint när jag var hos Birgitta men när jag kom hem gick det inte så bra. Får klicka av den och på den igen. Då funkar det. Har aspirerat 3 gånger nu sen jag var där och får klicka av den varje gång. Räkneverket tickar ju på för fort nu när jag får slösa på gångerna. 

Innan jag kapade slangen gick det ju så bra.. Får öva lite till ;) 

//fia

Rensning..

I helgen var det dax.. Ut med det gammla och INTE in med det nya. Nä, inte än, har ju lika mycket till att gå ner. Så lika bra att hushålla med det lilla som finns kvar :) men vilken känsla!!! Till och med kläder som varit försmå när jag var som minst fick jag rensa ut för att dom var förstora! Det trodde jag aldrig skulle hända! 

Har lite krabb med min peg sen jag kapade slangen. Den är väldigt trög att knäppa på men det går. Bytte till en ny connector i fredags då den andra funkade varannan gång och läckte vatten, den förra började också med att bli trög innan den gav upp. Funderar på om det är själva skinnporten (peg:en) som krånglar lite. Ska ge det ett par spolningar till. Mina syskon har också liknande bekymmer så det är väl nåt som smittar! 😃 

Annars funkar det kanon :) nu har jag kommit in i alla rutiner och spolningar. Har haft från början mottot att spola överallt. Restauranger, jobbet, på campingar, hos kompisar, Vill inte göra det halvdant liksom. Går jag in för något så gör jag det till 110%. Men finns det bara en toa och ett handfat är det inga problem! 😀

//fia

Det som blev kvar och det som fick gå :)

Hänger inte med

Nu händer det grejer. Har tappat 52% av min tänkta viktnedgång och det känns helt absurt faktiskt. Tittar på bilder och i speglen men känner inte igen mig själv. Huvudet hänger inte med och det känns som om jag tittar på någon annan. Huvudet kommer säkert ikapp snart men det är en konstig känsla samtidigt som det känns helt fantastiskt!!

-17kg

Efter ingreppet

Natten efter ingreppet gick hyfsat. Det gjorde ont men när jag väl hittat ett läge så gick det bra. Jag vaknade flera gånger per natt av att jag försökte lägga mig på sidan men det var stört omöjligt. Smärtan och obehaget fick mig att vända tillbaka på rygg. Första kvällen när jag gick och lade mig låg jag där på rygg med disksvampen på magen och undrade vad fasiken jag gjort! Jag hade en konstig grej i magen och jag kunde inte ta ut den... Ja, inte själv i alla fall. Den känslan försvann mer och mer ju fler dagar som passerade..

Dagen efter var jag själv hemma med vår 5 åriga dotter som givetvis var mycket omtänksam och hjälpte sin mamma på alla sätt hon kunde. Men laga mat och lite diverse vardagsplock var jag ju tvungen att göra.. Det tog tid och det gjorde fruktansvärt ont. Men mat blev det :) 

När jag skulle gå och stå fick jag luta mig framåt... Lite som en böjd banan. Det gick inte att sträcka ut kroppen. Den kändes helt manglad. Var så tacksam när maken kom hem från jobbet och tog över ❤️

Dagen gick dock och jag klarade mig fint på fastan. Ja.. Jag hade nog inte kunnat äta nån riktig mat än. Fastan gällde i ytterligare en vecka innan det var dags för mosad/mixad mat och spoltime.

Nu gällde det att bli kompis med den nye lille krabbaten på magen.. Lite svårt med tanke på att den hängde ut rejält på magen med en disksvamp runt. Men tre dagar efter ingreppet åkte disksvampen bort. Då hade vi ett stort kalas för vår dotter och Ingen som var där visste något ( utom min svägerska som var till stor hjälp). Mina peg:polare (syrran, brorsan och svägerskan) var allt för ömma och slitna för att delta, vilket jag förstår helt och fullt!!

Hade bara berättat för ett fåtal, ville inte göra det innan allt var klart och läkt. Var väl inte säker på hur det skulle tas emot heller kan jag erkänna, fast jag står helt fast i mitt beslut och skulle gladligen göra om det igen! Men jag var inte helt säker förrän jag såg att det fungerade, såg att vågen började peka neråt. Och det gjorde den :) 

Gick så småningom över till mixad/mosad mat och gissa om det var gott?! Bara att få äta potatismos! 

Efter två veckor var det inplanerat ett besök hos ssk B för att korta av slangen till skinnporten på magen (pegen) och den första spolningen! Kan säga att jag var lite smått nervös, hur skulle det kännas? Är det obehagligt? Känner man nåt alls? 

Kan tala om att det gick kanonbra :) man kände att magen blev full, man blev mätt helt enkelt. Jag var så försiktig och trevande i början men nu trycker man in så fort man orkar trycka på vattenpåsen. Jag som har lite bråttom jämt borde ta det lite lugnare, då det händer små olyckor ibland när man stressar. Den första veckan klarade jag av allt som man ska försöka undvika, Stopp i slangen och glömd spärr! Stoppet kommer till då man tuggar för lite och sväljer för stora bitar. För nycklen till att detta ska gå bra är att man tuggar maten till vätska innan man sväljer. Det är en bra strategi för mig som är ganska glupsk och slänger i mig maten för att jag har bråttom. Jag behöver lära mig att ta det lungt :) 

Jag kommer att bjuda på mina misstag här inom kort :) 

//fia

Bilden är tagen 10 minuter efter insättningen

Bild från dag 3, svullen och ganska öm fortfarande

Före...

Tänkte bjuda er på en bild tagen för några år sen, samma vikt som när jag påbörjade aspire. Kan lova att det hänt en del på den fronten och det kommer även snart en bild på skillnaden. Jag har idag nått 52% av min viktnedgång och är halvägs mot mitt stora mål. Känns lite overkligt och jag känner att mitt huvud fortfarande registrerar mig som gravt överviktig. Stod en bra stund framför speglen idag i underkläder för att riktigt kunna studera skillnaden.. Fick titta bort flera gånger då jag knappt känner igen min egna kropp.. Vågen igår visade 1kg ner denna veckan. Totalt 17,1 kg. 17,1 kg!!!! Sen den 12 juni! Tar nog tid innan huvudet vänjer sig.. 

//fia

Ett svårt beslut skulle tas

Den allra första gången som jag hörde talas om Aspire för 2,5 år sen var min reaktion inte så positiv… Tyckte att det lät helt sjukt att tömma sin mage! Det är ju bulimi! ja fast i kontrollerad form då..

Hörde inte så mycket mer och tänkte inte heller mer på den saken…

Syrran hade tröttnat helt på sin situation med övervikt och alla hinder som kom med den och hade planerat att göra en GBP (gastric bypass) och jag var med henne genom alla möten med läkare och infomöten. Lät ju ganska drastiskt men jag förstår helt att det är sista utvägen för många. Alla möten gick bra och hon blev godkänd för ett ingrepp och väntade på inskrivningstiden då någon på mitt jobb fastade för att få en peg insatt..

Personen i fråga var mycket öppen med vad hon skulle göra och förklarade hur allt skulle gå till och att det var ett försök med 50 personer som skulle få testa denna nya behandling mot övervikt. Tänkte direkt på syrran och fick ett telefonnummer till sjuksköterskan B. Gick hem och tog mod till mig och ringde syrran.. innan jag sa något så bad jag om förlåtelse för att jag visste att hon bestämt sig för gbp:n. sen berättade jag om aspire och gav henne numret till B med orden: Det låter så jäkla bra att jag hade kunnat göra det själv!

Syrran ringde, gick dit och skrev in sig! Ringde hem till mig på fredag eftermiddagen och meddelade glatt att hon fixat en tid till mig med… redan på måndagen!!

Gissa om det var ångestfyllt? Jo… det var det. Hade inte alls haft tanken på att åtgärda mitt problem med övervikt. Eller jo förresten, den tanken fanns konstant i mitt huvud. Sjukligt konstant! Men tanken på ett kirurgiskt ingrepp fanns inte. Detta klara jag själv var mitt motto!

Helgen gick.. jag våndades på jobbet. Ingen att ventilera det med, jag till och med drömde mardrömmar om det! Fasta, jag fasta! 800 kcal om dagen i 4 veckor! Klarar jag det.? Svälja slangen och sätta in en peg? jag som tycker om att äta… god mat.. Gärna ett glas vin.. klarar jag det?

Jag hade nog innerst inne bestämt mig redan när jag fick telefonsamtalet av syrran men det behövde mogna lite i huvudet. Fick ett otroligt stöd av min underbara man som hela tiden stöttat och hejat på! Utan hans omtanke och stöd hade jag nog inte vågat. När jag vacklade i mitt beslut var det han som övertalade mig att fortsätta.

Jag gick på läkarmötet och vägde in mig och skrev på papperna som intygade att jag godkänner studien och fick en starttid för fastan.

12/6 och ingreppet skulle ske den 10/7. Jag skulle fasta över midsommar, min pappas 65 årsdag och mitt barns 5års dag. Men midsommar kommer en gång om året så vad gör det om jag missade denna? Pappa och mitt barn, fyller år nästa år också! 

Fastan gick galant! Första 3-5 dagarna var lite jobbiga men sen gick det av bara farten. Tillslut nöjde man sig med sina soppor och barer och var mätt efter. Det absolut svåraste var nog att lära sig dricka mycket vatten. Jag dricker väldigt dåligt och har haft vätskebrist många gånger då jag knappt tagit mig ur sängen. Men helt plötsligt blev det nödvändigt att dricka vatten. Dels för att stilla hungern men också för att få i sig tillräckligt under fastan.

Förträngde faktumet att jag fastade för att få en peg insatt. Ville inte tänka på det. Det är inte jag! Jag ber aldrig om hjälp. Jag klarar allt själv! Men någon gång i livet måste man stanna upp och erkänna för sig själv att nu har det gått för långt.. sträck ut din hand så är det alltid någon som tar den….

Tillsammans med mig och min syster skrev även min bror och svägerska in sig i denna studie, vilket gjorde det mycket lättare för mig! Nästan hela min familj! Vilket team vi är! Vi startade fastan på samma datum, vilket gjorde alla festligheter mycket lättare. Nu var vi fyra st. som inte fick äta på alla högtider. Vi gnolade ihop lite andra festligheter med våra dieter. Vi smög in lite jordgubbar och vattenmelon när alla åt tårta och gotter.

10 juli närmade sig med stormsteg och vips så var dagen här! Upprymd och skitnervös inledde jag dagen med lite vatten och kaffe. Jag skulle få min peg insatt kl 13. Syrran skulle få sin kl 11, jag kl 13, min svägerska kl 15 och min brorsa kl 16!! Vilken familjedag!!! Normala familjer åker till Kolmården eller Liseberg… vi åker in till kirurgen och sätter in var sin peg.

Jag hämtar min syrra och kör henne in till kirurgen och drar själv in till stan och akut shoppar lite kläder för att skingra nervositeten. Åker därefter hem till min bror och sätter mig för att prata lite och fördriva tiden tills min tur. Ganska nervösa är vi hela gänget och drar morbida skämt för att lätta upp stämningen lite.. funkar så där.

Får skjuts av min brorson som får agera fyllechaffis åt oss alla då vi inte får köra bil efter, Vi fick någon medicin som gjorde oss rejält lulliga och villiga. Kliver in i väntrummet och sätter mig och bläddrar i en tidning. Inte för att jag ser eller bryr mig vad det står.. ville mest se upptagen ut. Då kommer  B in från korridoren och stannar upp när hon ser mig. Hej! Hojtar hon glatt, du kan komma med mig in!

Sååå nervös! Trodde jag skulle få sitta en stund till men lika bra att ta tjuren vid hornen! Känner mig omtöcknad när jag kommer fram till själva rummet där allt skulle hända. Hälsar på alla och kan bara urskilja Ina och kirurgen HF. Innan jag går in möter jag syrran i korridoren och hon ser hyfsat pigg ut och jag får se hennes peg och hon bedyrar att det var helt ok!

Jag sätter mig på britsen och det kryllar av folk (säkert bara jag som uppfattar det så) och jag försöker sortera ansiktena som omger mig. Träffar M som presenterar sig som I's man. Jag säger att jag är sjukt nervös. jag känner att jag darrar och har svårt att hålla mina händer stilla när M drar upp sin tröja och visar sin peg. Klart! Då känner jag ju igen honom.. har sett bilder innan och efter hans resan med aspire. Helt fantastiskt! B sätter nålen och jag får skön medicin av M. Jag blir lugn och snurrig. Känner mig helt trygg och blir ombedd att lägga mig på sidan. Helt plötsligt får jag något i munnen att bita i.. Sen känner jag något som förs in i munnen och ner i halsen. Inte en jätteskön känsla men det gör inte ont. Bara fruktansvärt obehagligt. Jag har ingen tidsuppfattning och minns bara vissa saker. Jag minns att I höll min hand hårt och sa till mig hela tiden att andas.. jag vill minnas att jag försökte skaka på huvudet och jag tänkte: jag tänker inte andas!! Jag minns hur jag klöktes.. stora massiva klökningar! Någon säger till mig att lägga mig på rygg.. jag lyder… hade nog gjort vad som helst i det läget, var helt borta. Minns inte när dom gör hålet, eller när snöret åkte genom halsen…inte ens när pegen drogs igenom halsen med snöret.. då var jag någon annanstans. Däremot ser jag bilden hur någon drar förtvivlat i ett snöre som kommer ut ur magen och jag känner att det drar i magen tills det ploppar till lite och jag hör någon säga: nu är det klart!

Jag andas ut och öppnar ögonen och sätter mig upp.. kommer inte ihåg allt här heller men jag får hjälp av I att gå tvärs över korridoren för att lägga mig på en brits. Jag har inte särskilt ont… än.

När I gått ut ur rummet kikar jag under rocken och får se min lilla peg med en disksvamp runt! Ja… skönt att ha en i reserv om den hemma skulle försvinna. Försök nummer 20 kommer in (jag är nr 19) och ska få sin peg, lika nervös som jag kan jag tippa och jag bedyrar från min lilla bädd att det var ingenting att sätta in den! Gick hur bra som helst… det gjorde det ju på sätt och vis =)

Jag tackar för all varm omtanke och profession från teamet och beger mig ut till väntrummet där brorsan, svägerskan och fyllechaffisen väntar. Känner mig hyfsat pigg fortfarande och pratar ett par ord med de mina innan jag och chaffisen beger oss arm i arm till apoteket. Får mina tabletter och skjutsas hem av brorsonen. (skulle aldrig tagit mig hem utan honom)

Hungrig och lättad över att allt är över lagar jag till mig en kopp kaffe, en chokladmousse (fasta i ännu en vecka), vatten och värktabletter. Reser mig upp och ner ett par gånger ur soffan och märker tillslut att det tar stopp! Bedövningen hade släppt. Det gjorde så djuriskt ont! Var inte alls förberedd på att det kunde göra så ont. Att det skulle göra ont visste jag… i upp till en vecka skulle man räkna med att ha ont. Men så ont!? Jodå.. så ont kunde man ha. Hela bålen var som om den vore manglad av en truck. Kunde inte ta ett djupt andetag och jag började få panik. Nådde inte mina värktabletter som låg en halv meter ifrån mig. Min man och barn var inte hemma och det skulle dröja en timme till innan dom var hemma. Kunde inte tänka klart och jag började hyperventilera. Jag tog min telefon och jag hade två alternativ i mitt huvud: 1. ring en ambulans, 2. Ring min coach (som även gått igenom samma ingrepp)

Det blev alternativ nummer 2… tur var ju det, dom hade nog skrattat gott på ambulansen. Lotta (som min coach heter) förstod direkt att jag hade panik och hyperventilerade (kan bero på att jag grät hämningslöst) och hon pratade lugnt och sakligt tills jag hade lugnat mig så pass att jag kunde förflytta mig till mina tabletter och hittat ett bra läge. Jag tackade för mig och insåg hur roligt det måste sett ut.. jag, som alltid har kontroll (tycker jag) lämnar helt min självkontroll och släpper alla spärrar.. det var ganska skönt faktiskt.. vet inte när jag gjorde det sist.

//fia

Aspire

Jag tänkte dela med mig av en resa som jag påbörjat tillsammans med tre familjemedlemmar. En fantastisk resa som var nödvändig, mycket nödvändig. Det var som om det hela var bestämt sen långt innan istället för ett beslut efter tre dagar, som det blev. 

Som kanske några listat ut eller vet sen innan har jag fått en bahandling av övervikt som heter aspire metoden. Har ni inte hört talas om den? Gå gärna in på aspiremetoden.com 

Konstigt? Eller rent av äckligt? Kanske det, men det funkar och är det bästa jag gjort! 

//fia

Test..

Kör ett litet provinlägg för att se om tekniken är med mig, kram på er.