Ojdå...

Nu var det visst fruktansvärt längesen jag var här och skrev :/ ska försöka bättra mig lite ;) 

Jag har firat jul och arbetat lite den senaste veckan. Vi har haft en stillsam jul tillsammans med familj. 

Finns det något ljuvligare än när barnögon tindrar på julaftonsmorgon när paketen under granen hittas som tomten lämnat där som ett tack för gröten <3 

Kan säga att det blev en julafton att minnas.. Lugn och fin med nöjda barn och vuxna. 

Däremot firade vi den med sjukdommar som vanligt denna hösten och vintern. Förkylning och svinkoppor bjöds denna gången ;) som tur är, är vi på benen nu :) 

Jag har slarvat , eller inte slarvat, jag har tagit det lite lungt med spolningarna och försökt släppa lite på allt tvång vad gäller både äta och spola och det har gått jättebra. Vägde in mig i torsdags på -2hg och det är jag nöjd med :) blir nog inget denna veckan dock. Men det tar jag igen nästa vecka. 

Pratade med min pappa igår och då kom vi in på detta med vikten och spolningarna och han var bekymmrad. Han tyckte att jag var alldeles för mager nu! Jag får inte gå ner mer i vikt nu, tyckte han. Ja.... Jag räknas ju fortfarande som överviktig enligt bmi skalan... Visst..tre kilo till...det borde ju inte göra så mycket? Då ligger jag precis på gränsen mot övervikt. Jag har kommit ner i storleken smal/medium nu och känner mig ganska nöjd. Väger nu 79kg...ska jag fortsätta ner? Jag trivs ju visserligen i min nuvarande vikt..det känns som hemma liksom... Usch vad svårt...

Får fundera lite på hur jag ska göra.. 

Idag står handling till nyår på schemat. Vi kommer att ha 10-12 gäster för nyårsfirandet och givetvis lite god mat och dricka. 

Detta är första gången jag firar jul och nyår utan att ha panik! Innan har jag stressat upp mig som bara den. Allt måste vara perfekt! Skinande rent! Maten perfekt. Ingen ro i kroppen utan hjärnan på högvarv om det finns något mer som kunde förbättras. Mer mat... Mer städning...2 timmar framför speglen... 

Varför? Jo..för att jag inte trivdes med mig själv. Var tvungen att jobba så hårt för att bli accepterad för något annat än tjocka Ann-Sofie. Kände att jag inte dög.. Att som tjock behöva visa mig duktig för att bli accepterad. Jobba, jobba, jobba så att alla tycker du är duktig! 

Nu måste jag ge mig själv en klapp på axlen. Jag är duktig! Det är inte alla som är glada med mig men jag måste försöka släppa det och inte bry mig så mycket, inte jobba så hårt att bli omtyckt (måste släppa det, mitt sista mål i livet). Man kan inte vara omtyckt av alla. Så är det ju bara. Jag har min underbara man och dotter och vet inte vad jag skulle göra utan dom! Dom är verkligen mitt allt i livet <3 

Han stöttar mig verkligen fullt ut och har gett mig den finaste belöningen jag kan få <3 

Med dessa ord släpper jag nu mitt gammla liv och det gammla året bakom mig och går in i det nya året som en ny människa. Både utanpå och inuti.. Kärlek till er alla!

//fiia