Igårkväll fick jag ett kärt samtal från min gamla barndomsvän. Det kan gå månader mellan våra samtal fast det känns ändå som vi talade igår med varandra. Fick varma gratulationer till min målvikt och vi samtalade en hel del kring min viktnedgång och känslorna innan och efter.
Jag har nog inte tänkt så noga kring detta utan mest ångat på men hon fick mig ändå att stanna upp lite och på riktigt känna efter. En fruktansvärd insikt kom till mig under samtalets gång.
När jag var överviktig så var jag alltid nervös, orolig och på helspänn hela tiden. Nervös för att dra blickarna till mig. Nervös för att göra fel eller att göra nån arg.
Nu ( 34 kilo lättare) vågar jag sticka ut, synas och höras. Stå för min åsikt och för mitt utseende. Varför kunde jag inte stå för mitt utseende innan? Varför behövde jag se "normal" ut för att våga sticka ut?
Är det så viktigt att passa in i samhället?
Innan jag fick denna möjlighet försökte jag kompensera min tjockhet. Om jag gjorde allt perfekt märktes det kanske inte att jag var tjock... Eller om jag är perfekt kanske folk acceptera mig trots jag är tjock. Varför kände jag så? Otillräcklig...
Tror inte det låg så mycket i vad andra tyckte. Det var jag själv som inte accepterade mig. Varför var jag så hård mot mig själv? Varför kunde jag inte tillåta mig själv att sitta i soffan en kväll med gott samvete? Späkning... Med ett annat ord. Hjärnan på högvarv!
Så skönt att det inte är på det viset nu, det liksom försvann i takt med att kilona försvann. Och det är jag förbaskat tacksam för! Nu är det andra bullar. Jag tänker inte ta nån skit! Jag kommer att säga ifrån om det behövs, Känner mig stark, frisk och pigg.
Så pass pigg att jag faktiskt gett mig på löpning. Jo... Denna tjockisen har faktiskt börjat springa, hur lustigt detta än låter. Sprang lite när jag var yngre och lite lättare men det var många år sen. Vilken känsla! Jag orkar! Flåsar ju ingenting! Det är bara mina benmuskler som måste tränas upp lite men det kommer :)
Har hitills tagit mig igenom 4 rundor i spåret på ca 3,5 km. Men jag har ju börjat lite smått och inte vrålsprungit med en gång :D
Härligt för både kropp och själ.
Nu ska jag jag få iordning på min kropp till nästa år.. Då åker finklänningen på ;)
Ska försöka bli lite bättre på att skriva här men ibland är det skönt med en paus. har hittat en ny hobby, förutom att springa då, och det tar ju lite tid ;)
Håll ut så blir det mer skrivet!
Kram på er!!
//fia
Hej och hå!!! Det var inte så svårt det här!
Min nya hobby! Tenntrådsarmband!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar